Sauron var den Morgoths tjänare före och under Första tidsåldern.
Historia[]
Ursprung[]
Som en av Maiar, skapades Sauron av Ilúvatar före Ainurs Musik. Vid tidernas begynnelse levde han bland Ainur som trädde in i Eä. Här blev han en Maiar av Aulë och var känd som Mairon. Emellertid blev han snart insnärjd av Melkor och blev hans mäktigaste och mest betrodda tjänare. Han kom då att bli känd som Gorthaur genom Sindar av Beleriand och Sauron av andra.
Trädens År[]
Efter att Melkor skapade sin stora fästning Angband i nordvästra Midgård utsåg han Sauron till att bli dess befälhavare. När Valar tillfångatog Melkor vid Belägringen av Utumno stormade de och genomsökte Utumno och Angband, men misslyckades med att hitta Sauron.
Första Tidsåldern[]
- "Sauron har nu blivit en trollkarl av fruktansvärd makt, skuggornas och vålnadernas befälhavare, skamlig i vishet, mäktig i styrka, förstöra vad han vidrör, förvränga vad han styrde, herre över varulvarna, hans välde var en plåga." - J.R.R. Tolkien
Sauron under Första Tidsåldern
Efter att Morgoth befriats och förstört Valinors Två Träd, steg solen för första gången och uppvaknandet av Människorna skedde. Sauron lämnades i befäl över kriget och Morgoth begav sig till Angband i hemlighet för att finna den andra släkten av Barnen av Ilúvatar och förvanska dem till hans undersåtar.
Efter Fingolfins nedgång inledde Sauron en attack mot Tol Sirion. Fullständig rädsla rådde hos Orodreth och de som försvarade ön. Sauron angrep Minas Tirith och förvandlade det till ett vakttorn för Morgoth. Däri satt Sauron och det vackra Tol Sirion blev Tol-in-Gaurhoth, Varulvarnas Ö.
Efter att hört om Barahir och hans följeslagares gärningar beordrade Morgoth Sauron att hitta och döda dem. Gorlim, en av Barahirs följeslagare tillfångatogs och fördes inför Sauron. Där lovade Sauron att han skulle befria Gorlim och hans fru Eilinel i utbyte mot information. Under Saurons terror avslöjade Gorlim allt han visste och ledde däremd fienden till Barahirs gömställe. Därefter såg Sauron till att Gorlim blev dödad.
Beren, son till Barahir, lovade att hämnas sin fars död. Han vandrade längs Dorthonion som en fredlös och uppnådde stordåd som hördes vida omkring. Därför satte Morgoth ett högt pris på hans huvud och Sauron, som var i besittning av en stor armé av varulvar och odjur, sökte efter Beren.
Senare lämnade Finrod Felagund, Beren, och deras tio följeslagare Nargothrond i jakt på Silmarils. Trots att de var förklädda till Orcher så hittade Sauron dem när de trädde in i dalen mellan Ered Wethrin och Taur-nu-Fuin. Dem tillfångatogs och de fördes till honom. Där stred Finrod och Sauron i sånger av makt. Styrka hos de både var stor men Sauron var mer kraftfull. Han fråntog dem sedan deras Orchförklädnad men misslyckades med att urskilja vilka de var. Han kastades dem i en mörk grop där en efter en slukades av en varulv.
När alla deras kamrater var döda var Finrod och Beren de sista som förblev levande i Saurons grop. När en varulv gick till attack mot Beren så använde Finrod Felegund all sin makt för att besegra den, vilket han lyckades med. Men han skadades kritiskt och gick snart bort. I denna mörka stund kom Lúthien till bron vid Tol-in-Gaurhoth och sjöng. Från sitt torn i Minas Tirith såg Sauron Lúthien och visste att hon var den berömda dotter till Melian och Thingol. Han önskade att få fånga henne och lämna över henne till Morgoth. Därför skickade han en varg till bryggan men den dödades snabbt och ljudlöst av Huan. Han sände ut många fler, men Huan dödade varenda. Slutligen sände han ut Draugluin, far till varulvarna i Angband. Kampen mellan Huan och Draugluin var hård. Darugluin flydde småningom och innan han dog berättade han för sin herre att Huan var där. Därför antog Sauron formen av en varulv, den största världen någonsin hade sett och gick mot bron. Han gick till attack mot Lúthien, men Huan sprang på Sauron och de båda började kämpa. Sauron kunde inte dämpa jakthund av Valinor. Han gav Lúthien kontroll över ön i gengäld för hans frigivning. Han tog då formen av en vampyr och flydde till Taur-nu-Fuin och fyllde skogen med fasa.
Efter Vredens Krig, Morgoths undergång och förstörelsen av Thangorodrim antog Sauron en rättrådig skepnad och ångrade sina onda gärningar i rädsla för Valars vrede. Eönwë beordrade då Sauron att återvända till Valinor för att få sin dom av Manwë. Sauron var inte villig att genomlida sådan förnedring flydde därför och gömde sig i Midgård.
Andra Tidsåldern[]
Annatar
Efter att ha legat gömd och vilat i cirka tusen år så satte Sauron på ett rättvist anlete i andra åldern. Han antog sig namnet Annatar, Herren över Begåvning, och försökte bli vän med de Alviska smederna i Eregion och lärde ut till dem i konst och magi. Inte alla Alverna litade på honom, speciellt inte Galadriel och Gil-galad, men det fanns dem som lyssnade på Sauron. Alverna smidda Maktens Ringar, men i hemlighet smidde Sauron en Ring i Domedagsberget för att styra över andra Ringarna. Han förlänade nästan all sin makt in i Ringen när han smidde den.
Under denna tid blev Sauron känd som Mörkrets Herre av Mordor. Han reste Barad-dûr, det mörka tornet nära Domedagsberget och konstruerade Svarta Porten för att förhindra invasioner. Han förvanskade nio dödliga Män med Maktens Ringar och förvandlade dem till Nazgûls (Ringvålnader); hans främsta tjänare. Dessutom skapade han massiva arméer av Orcher, Troll och Män, främst Östlingar och Sydlingar.
Sauron med sin nysmidda Ring
Saurons makt nådde sin höjdpunkt 700 år efter Mordors skapelse, under det 17:onde århundradet av den Andra Tidsåldern. Omedelbart efter att Sauron skapat Ringen insåg Celebrimbor och de andra Ringbärarna hans svek och gick ut i krig mot honom. Kriget mellan Alverna och Sauron blev en blodig konflikt som ödelade Eregion och stora delar av Eriador. Celebrimbor dödades och hans kropp spetsad på en spik som paraderade längst fram på Saurons legioner. Alverna drevs tillbaka nästan till Blå Bergen medan deras allierade Dvärgar (som också hade avvisat Sauron) retirerade bakom Morias väggar där Sauron inte kunde angripa dem. Sauron var herre över nästan hela Midgård utanför kusterna, men Númenóreanerna svarade Alvernas "uppmaning till stöd" och skickade styrkor. De kombinerade arméerna samlades och kunde besegra Saurons arméer i Eriador efter häftiga strider, och Mörkrets Herre flydde tillbaka till Mordor med inte mer än sin egen livvakt och en handfull Orcher.
Trots att Saurons efterföljande krafter aldrig riktigt matchade hans höjder under kriget med Alverna så hade många av hans mest mäktiga fienders hemländer ödelagts. I förhållande till sina fiender var Saurons välde faktiskt i en starkare position än den brukade vara. Hans välde fortsatte att expandera och dominerade barbariska Män från långt söderut och österut. Under hela detta förblev Sauron trogen till sin gamla lojalitet. Han byggde tempel till Morgoths ära där människooffer praktiserades. På grund av detta så kallades Sauron mot slutet av den Andra Tidsåldern Herre Över Jorden och Människornas Kung.
Detta kränkte Númenóreanerna, de kraftfulla Människorna som härstammade från Beren och Lúthiens ättlinjer, som bodde på ön Númenor i havet mellan Midgård och Valinor. De stolta Númenóreanerna kom till Midgård med stor vapenmakt och Saurons styrkor flydde. Han insåg att han inte kunde besegra Numenoreanerna med militär styrka så därför tillät sig Sauron att tas som gisslan till Kungen av Númenor, Ar-Pharazôn. Där växte han snabbt från fångenskap till rådgivare och var känd som Tar-Mairon. Han konverterade många Númenóreaner till att dyrka Morgoth, och byggde ett stort tempel där han utförde människooffer. Slutligen övertygade han kungen att göra uppror mot Valar och attacken Valinor själv. Eru, den högste Guden, ingrep direkt: Númenor drunknade under havet, och den stora flottan av Númenor förstördes. Sauron försvagades i floden av Númenor och flydde tillbaka till Mordor, där han långsamt byggde upp sina styrkor under tiden som kallas de Mörka Åren.
Sauron förgörs
Från denna punkt på han var oförmögen att anta ett rättvist anlete och härskade nu genom terror och våld. Några trogna Númenóreaner räddades från översvämningen och de grundade Gondor och Arnor i Midgård. Dessa trofasta Män, ledda av Elendil och hans söner, allierade med Alverna i Lindon under ledning av Alvkungen Gil-galad och tillsammans kämpade de mot Sauron i Sista Alliansens Krig. Efter en lång strid besegrade de Sauron år AT 3441 trots att både Elendil och Gil-galad dödades. Isildur, Elendils son, skar av Ringen från Saurons finger och erövrade den. Senare förrådde Ringen honom och försvann från all åsyn under mer än 2000 år.
Tredje Tidsåldern[]
Saurons Återkomst[]
Sauron i Dol Guldur
Efter hans nederlag i Sista Allianses Krig förlorade Sauron sin förmåga att bilda en fysisk kropp på ett bra tag. Man tror att han flydde till fjärran östern för att återfå sin makt och styrka innan han återvände. Det var inte förrän cirka TD 1000 som Sauron åter kunde börja ta form och i TD1050 var hans makt stark nog för att börja kasta en skugga över delar av Midgård. Det var vid denna tidpunkt som han först började bosätta sig vid södra Mörkmården. Han valde en kulle i Amon Lanc som plats föratt bygga fästningen Dol Guldur. Till en början trodde de Visa att det var en av Nazgûl som hade återvänt och bosatt sig i södra Mörkmården men när Gandalf entrade fästningen under TD 2063 flydde kraften i Dol Guldur mitt framför ögonen på honom till öst, och således påbörjades den Vaksamma Friden.
Den Vakfulla Friden[]
Saurons fästning, Dol Guldur
Sauron återvände från öst i 2460 och landade återigen i Dol Guldur. Så småningom, efter hundratals år av påtryckningar på Vita Rådet att vidta åtgärder mot Necromancer trädde Gandalf in i Dol Guldur i hemlighet under 2850 och upptäckte då att Necromancer faktiskt var Sauron. År 2851 informerades Vita Rådet om detta och Gandalf uppmanade en omedelbar attack på fästningen men Saruman den Vita var emot honom. Saruman hade redan fått reda på Ringens närvaro nära Ljusa Slätterna.
Det var inte förrän 90 år senare, år 2941, som Gandalf äntligen förmådde att Vita Rådet att attackera Dol Guldur och köra Sauron ut (se Attacken mot Dol Guldur). Sauron återvände till Mordor och slutförde återuppbyggnaden av Barad-dûr, som hade förberetts för honom av Nazgûl under många år innan detta.
Penisringens Krig[]
Saurons öga
Sauron födde upp enorma arméer av Orcher och allierade med förslavade Män från öster och söder. Han antog en skepnad som ett öga utan ögonlock och han kunde på den tiden skicka ut sin vilja över Midgård så att Saurons Öga var en symbol för makt och rädsla.
Efter att ha torterat Gollum fick han veta att en Ring hade hittats av Bilbo Bagger. Han sände ut sina dödligaste tjänare, Nazguls, till Fylke för att finna att både Bilbo och hans brorson Frodo hade försvunnit. Bortom Saurons vetskap så hade Frodo hade påbörjat ett uppdrag av Gandalf och anslutit sig till Brödrarskapet av Ringen på en strävan att förstöra Ringen. Han samlade ihop sina stora arméer för att erövra mark och skickade ut Ringvålnader för att hitta och döda Frodo. Vid ungefär den här tidpunkten fick han också reda på att Aragorn, Isildurs arvtagare, också hade anslutit sig till Brödrarskapet.
Efter att Sarumans armé besegrats vid Isengård använde Aragorn den Palantiren av Orthanc för att uppenbara sig för Sauron. Sauron gjorde en förhastad slutsats att Aragorn hade Ringen och skickade ut en armé under befäl av hans starkaste tjänare, Häxmästaren av Angmar, för att störta Minas Tirith. Denna kamp skulle bli känd som Slaget om Pelennors Slätter.
Även om Sauron förlorat slaget vid Pelennors Slätter var de västliga krafterna radikalt försvagade. Sauton hade fortfarande väldiga arméer i reserv för att garantera militär seger. Han blev dock överlistad av Gandalfs strategi, som manade kaptenerna över de fria folket att marschera mot Sauron och därmed avleda Saurons Öga från det verkliga hotet, ringbäraren Frodo, som närmar sig slutet av sin strävan att förstöra Ringen.
Sauron förintas till sist för gott
Frodo misslyckades dock i sista stund, oförmögen att stå emot Ringens kraft på platsen av dess födelse. Men Gollum räddade oavsiktligt honom genom att återvinna Ringen i ett desperat försök att få tillbaka den och föll sedan ner med den i elden. Således krossades Sauron och hans kroppsliga makt i Midgård upphörde. Hans ande höjde sig över Mordor som ett svart moln men har blåste bort av en kraftig vind från väst. Sauron var nu permanent handikappad och skulle aldrig resa sig igen. Saruman skulle drabbas av ett liknande öde.
Etymologi[]
Sauron är ett namn på Quenya och sägs mena "den hatade."
Flera förslag till namnet Saurons föreslogs i olika språkliga manuskript:
- härrör från Quenya saura ("stinkande, illaluktande, unken", från roten THUS).
- härrör från Quenya saura ("stinkande, värdelös", från roten SAWA). Manuskriptet fortsätter genom att föreslå att Sauron "skulle kunna vara en verklig Sindarin formation från ''Saur'', men är troligen från Quenya". Detta ursprung verkar dock ha avvisats, eftersom den följs av kommentaren "Nej. THAW - grym. Saura - grym" i manuskriptet.
- härrör från den Primitiva Quendian Øaurond (bildat från adjektivet Øaurā "avskyvärd", från roten THAW).
- härrör från Thauron, som inkluderar element från Sindarin, thaur ("avskyvärs, motbjudande"; finns också i Gorthaur).
Andra namn och titlar[]
thumb|258px|link=Gorthaurvar ett namn Sauron gavs av Sindar under Första Tidsåldern, som betyder "Fruktansvärd Rädsla."
I några av Tolkiens anteckningar från 1950-talet sägs det att Saurons ursprungliga namn var Mairon, "den beundransvärda, men detta ändrades efter att hans anknytning till Melkor. Men han fortsatte att själv kalla honom Mairon det beundransvärda, eller Tar-mairon 'den utmärkta kungen', tills efter Númenors undergång."
Bland hans många titlar var Necromancer, den Hatade Fasan, den Namnlösa Fienden, den Grymme, Mörkrets Herre av Mordor och Ringens Herre. Dúnedain kallade honom Bedragaren Sauron på grund av hans roll i Númenors undergång och skapandet av Maktens Ringar.
I den tidigare Legendarium, var THU ett namn på Sauron som användes av Tolkien under vissa perioder.
Andra versioner av Legendarium[]
Före publiceringen av Silmarillion var Saurons ursprung och sanna identitet oklar för de utan full tillgång till Tolkiens anteckningar. I de tidiga upplagorna av Guiden över Midgård beskrivs Sauron som "förmodligen av Alviskt ursprung."
Sen de de tidigaste versionerna av Silmarillion har Sauron genomgått många förändringar. Prototypen för denna karaktär var Tevildo, katternas herre, som spelade rollen som senare togs över av Sauron i den tidigaste versionen av berättelsen om Beren och Lúthien i De Förlorade Sagornas Bok II, Sagan om Tinuviel. Tevildo förvandlades senare till Thû, Necromancer. Namnet ändrades sedan till Gorthû, Sûr, och slutligen till Sauron. Gorthû i form Gorthaur återstod i Silmarillion.
Necromancer[]
I Hobbit är Necromancer en obskyr skurkaktig enhet som nämns flyktigt av Gandalf som en av farorna i omvärlden. Han är en perifer till handlingen i boken och förklarar varför sällskapet tar den farliga vägen genom Mörkmården istället för att gå runt, och ger en anledning till Gandalfs frånvaro för den större delen av resan. Necromancern, en verkligt "fruktansvärd" kraft bortom huvudpersonerna makt, ger världen i Hobbit en högre verklighetsgrad som Tolkien ansåg vara nödvändig för att göra "sagan" trovärdig.
Trots hans alias förefaller det att Necromancer alltid var tänkt att stå för Sauron, en karaktär från de allra tidigaste faserna av hans Legendarium (som Tevildo i Sagan om Tinuviel). Kort efter publiceringen av Hobbit skrev Tolkien:
"Bilbo började som en komisk berättelse bland konventionella och inkonsekventa sagodvärgar, och fick dras in i i det hela - så att även Sauron den fruktansvärda kikade över kanten."
Men eftersom Hobbit ursprungligen inte var tänkt att integreras med Tolkiens bredare mytologi, behövde inte Necromancer nödvändigtvis vara förenlig med hans Första Tidsåldern motsvarighet av Sauron. De två var snarare löst ihopkopplade för att inge ett "intryck av djup" till berättelsen. Tolkiens beslut om att slå samman de två "världarna" och göra Sauron den centrala motståndaren i Sagan om Ringen fick Tolkien att sammanföra Saurons version från Första Tidsåldern och hans vistele i Mörkmården. Detta uppnåddes i stort sett i Appendix B, där Sauron blir en mycket större karaktär efter sin herres fall. Sauron kom att driva historien under Andra och Tredje Tidsåldern.
Porträttering[]
Film[]
Sauron 1978
1978: Sagan om Ringen (1978 film)
1980: Sagan om Konungens Återkomst (1980 film)
1993: Hobbitit
2001-03: Sagan om Ringen (filmserie)
2012-14: Bilbo: En Hobbits Äventyr (filmserie)
Sauron 2001-03
Radio serier[]
1955: Sagan om Ringen (1955 radioserie)
Saurons röst spelades in utav Felix Felton.
1968: Bilbo: En Hobbits Äventyr (1968 radioserie)
Sauron nämns endast mycket kortfattat i slutet. Gandalf och Elrond diskuterar hur Necromancer hade fördrivits från sin boning i södra Mörkmården.
1979: Bilbo: En Hobbits Äventyr (1979 radioserie)
1979: Sagan om Ringen (1979 radio serie)
'1981: 'Sagan om Ringen (1981 radio serie)
Spel[]
1985: Sagan om Ringen: Game One
Sauron i Conquest
1988: J.R.R. Tolkiens War in Middle Earth
1990: J.R.R. Tolkiens Sagan om Ringen, Vol. I (1990 spel)
Sauron nämns av Gandalf i början av spelet.
1993: J.R.R. Tolkiens Sagan om Ringen, Vol. II: De Två Tornen
Sauron nämns i början av spelet, när Gandalf berättar om Ringens historia.
2003: Sagan om Ringen: Ringens Krig
2003: The Hobbit (2003 spel)
Sauron och händelserna i södra Mörkmården lämnas helt ute. Men Bilbo måste i Mörkmården besegra varelser som kallas "Necromancers kelgrisar".
Sauron i The Third Age
2004: Sagan om Ringen: The Third Age
I slutet av spelet måste Berethor och hans följe (de spelbara karaktärer) besegra Saurons öga genom att fysiskt attackera honom på toppen av Barad-dûr.
2004: Sagan om Ringen: Slaget om Midgård
2005: Sagan om Ringen: Tactics
2006: Sagan om Ringen: Slaget om Midgård II
2007: Sagan om Ringen Online
2009: Sagan om Ringen: Conquest
Sauron i Beskyddarna av Midgård
2010: Sagan om Ringen: Aragorn's Quest
2011: Sagan om Ringen: War in the North
2012: Beskyddarna av Midgård
Sauron är en beskyddare.
Övrigt[]
1982-97: Midgårds Rollspel
Sauron ses som en Trollkarl på level 180 (nivå 360 om du använder Ringen). Bland hans attacker finns det Alv-dräpande Svarta Svärdet (Mormegil), Dräpandets Hadske (Narsils Vrede), och den Svarta Stormen av Drakskinn. Hans specialitet är Dominering (kontroll över andra spelare som använder Ringen), resistens mot vanliga vapen, och förmågan att tvinga någon inom hans syn att motstå rädsla (eller på annat sätt bli fryst).
199-98: Midgårds Samlarkort
Kortet "Sauron", förekommer i uppsättningen Balrog, är spelbart som en manifestation av kortet "Det Ögonlocklösa Ögat," och kan användas av spelare för att förbättra sitt allmänna inflytande.