FANDOM


Hober

Herravälde

Fylke, Bririke

Språk

Hobbitish (en regionell typ av Väströna)

Medellängd

2-4 fot eller 0,6-1,2 m (ofta mindre än tre fot under senare dagar)

Hudfärg

Nötbrun till vit

Hårfärg

Oftast lockigt brunt hår. Ovanligt med blont hår (före Fjärde Tidsåldern). Vitt och grått vid äldre åldrar.

Utmärkelse

Dödliga, liten kroppslängd, håriga fötter

Livslängd

ca. 100 år

Hober var en kortväxt ras som oftast bodde under jorden, och tros vara besläktade med Människan. De spelade en liten roll i historien, med undantag för Ringens Krig.

BeskrivningEdit

Hoberna var mellan 2-4 fot höga, och den genomsnittliga längden är 3 fot och 6 tum (ca. 1, 1 m). De hade korta ben med något spetsiga öron, och lurviga fötter med läderartade sulor, vilket resulterade i att de flesta av hoberna inte bar skor. Tidigt i Hobernas historia, så delades dem in i tre olika sorter, med olika seder och temperament. Harfötterna var de mest omfattande och inledde seden at bo i hålor. Stoorerna odlade ansiktshår och hade en samhörighet till vatten, båtar och bad, och bar störvlar. Fallohiderna var rättvisa, långa och smala, äventyrsfullt folk, vanligare och mer öppna för utomstående.

Dessa egenskaper blev mycket ovanliga i senare dagar, och Harfötterna blev "normen" för en Hob.

Hoberna hade en livslängd något längre än Människor av icke-Númenóreanskt urpsrung. Den genomsnittliga åldern låg på runt 90 till 100 år. Den två äldsta kända Hoberna var Gamle Took, som blev 130 år, och Bilbo Bagger som överträffade 131 år. Den tidpunkt då en ung Hob "blev vuxen" var vid 33 års ålder, alltså var en 70-årig Hob bara medelålders.

Cute hobbits
De tyckte om ett oäventrysfullt liv bestående jordbruk, äta, röka piptobak, umgås och prata om släktforskning. Hoberna tyckte också om att dricka öl på värdshus, och åt minst sex måltider om dagen då de kunde få det. Trots deras slutna och bekväma livsstil, så visade Hoberna upp en enkelhet till att anpassa sig till nya miljöer under Vandrings Dagarna, och antog språk som de människor de var i kontakt med. Hoberna visade även ett visst motstånd mot den onda makten i Ringen, då Gollum inte förvandlades till en Vålnad. Och under Ringens Krig, visade Hoberna upp deras dolda potentialer så som enastående uthållighet, skicklighet och mod i tider av fara och terror.

UrsprungEdit

Hoberna ansågs som Människor. Nästan alla forskare är överens om att Människorna var var mycket närmare släkte med Hoberna än de var till både Alverna och Dvärgarna. Det var således allmänt förmodat att Hoberna var en del av Barnen av Ilúvatar och var resultatet av samma gärning som skapelsen av Människorna. Detta skulle innebära att Hoberna också besitter Människans Gåva att helt passera förbi Arda.

Deras exakta ursprung är okänt och de tidigaste uppgifterna om Hoberna kom så sent som under Tredje Tidsåldern där de levde i Dalen av Anduin i Vildmark, mellan Mörkmården och Dimmiga Bergen. De har förlorat de ingeånde detaljerna om hur de är relaterade till resten av mänskligheten. Under tiden de levde i Anduin så kände Nordmänniskorna dem. Deras ättlingar, Rohirrim lärde sig om detta folkslag som de kallade hobytlan, och de förblev ett föremål för kunskap före de träffades igen under Ringens Krig.

Hobbits feasting

HistoriaEdit

Medans Hoberna bodde i Dalen av Anduin så levde dem nära Eotheod, föräderna till Rohirrim, och det ledde till något av ett kontaktband mellan de båda. Som ett resultat av många gamla ord och namn, så är "Hobitish" och Rohirric så pass besläktade att även den utan språkutbildning kan förstå varandra (Meriadoc Vinbock skrev senare en hel bok som han ägnade åt denna relationen "Gamla Ortnamn i Fylke").

Någon gång under början av Tredje Tidsåldern började Hoberna av okänd anledning att bege sig av, möjligen på grund av de växande onda krafterna i Mörkmården. De skulle mödosamt ta sig över de Dimmiga Bergen, och började då Vandrings Dagarna. Några av Stoorerna stannade dock kvar, och det var från dessa människorna som Gollum skulle komma många år senare. Hoberna tog olika vägar på sin färd västerut, men så småningom kom de till ett land mellan floden Baranduin (som de döpte om till Vinfloden) och Väderkullarna. Där grundade de många bosättningar, och splittringen mellan de olika Hobit-typerna började suddas ut.

Runt TD 1600 bestämde sig två Fallohider för att återigen av okänd anledning, korsta Vinfloden och bosätta sig på andra sidan. En stora skara Hober följde dem, och en stor del av deras förra territorium avfolkades. Bara Bri och några omgivande byar överlevde tills slutet på Tredje Tidsåldern. Det nya landet de fann på andra sidan Vinfloden kallades Fylke.

Ursprungligen svor Hoberna av Fylke en nominell trohet till de sista Kungarna av Arnor, och det krävdes bara att erkänna sin herre, påskynda deras budbärare och hålla broar och vägar repererade. Under den sista striden mot Angmar vid Slaget om Fornost, hävdar Hoberna att de skickade en här av bågskyttar men det finns inte dokumenterat alls. Efter slaget förstördes kungariket Arnor och dess konung, så Hoberna valde ut en Than av Fylke bland sina egna ledare.

Martin-freeman-bilbo-baggins2

Bilbo

Den första Thanen över Fylke blev Bucca av Markslandet, som grundade familje Olbuck. Men långt senare korsade familjen Olbuck Vinfloden och grundade Bockrike och bytte efternamn till det välbekanta Vinbock. Deras partriark blev senare Herre över Bockrike. Efter Familjen Olbucks avlägsnande, valdes en ny familj ut till Than, valda blev Familjen Took (alldeles riktigt så var Pippin son till Thanen och blev det själv en dag). Thanens jobb var leda Hobernas militärstyrka, men eftersom att Hoberna levde mycket fridfullt sågs Thanen mer som en formalitet.

Några välkända HoberEdit


Även om det omnämns i Bilbo: En Hobbits Äventyr att Gandalf "var ansvarig för att så många pojkar och flickor drog iväg på äventyr och aldrig kom tillbaka" så finns det inga bevis i Tolkiens verk att några kvinnor gjorde så; däremot förkommer det Hobbit-kvinnor i böckerna så som Lobelia Säcksta-Bagger och Sams fru Rosa Kattun.

EtymologiEdit

Hobbit kommer från gamla engelskans holbytla, "hål-grävare", vilket representerar Rohirric språket.

Hobbit/holbytla är en paralell till Hobernas första namn på Väströna Kuduc (Hobbit), härledd från den faktiska Rohirric kûd-dûkan (holbytla, hole dweller). Detta namn härör troligen från tiden då Hoberna levde i Dalen av Anduin med Nordmänniskorna.

Hoberna kallades också Halvingar av Dúnedain, då de själva var dubbelt så höga som en Hob. Detta namnet förblev även om den senare generationens Dúnedains blev kortare. Men själva termen Halving ses som något kränkande, då de enligt sig säjlva inte är hälften av någonting och använder absolut inte begreppet själva för att beskriva sig.

250px-Peter Jackson's Samwise Gamgee

InspirationEdit

"Jag är faktiskt en Hob (i allt förutom storlek). Jag tycker om trädgårdar, träd och odlingar; jag röker pipa, och tycker om god husmanskost. Jag vågar till och med bära väst i dessa tråkiga tider. Jag är mycket förtjust i svamp, har ett väldigt lätt sinne för humor, jag lägger mig sent och går upp sent. Jag gillar inte att resa så mycket."

- J.R.R. Tolkien

Tolkiens etymologi för Hober är också intressant: ordet uppenbarade sig antagligen som en spontan inspiration, utan föregående avsikte, men det skulle vara naturligt för honom att se att det tysa prefixt Hob betyder "liten". Men detta prefix går tillbaka "bara" till 13-talet, för sent för Tolkiens standard.

Enligt Tolkien kom ordet Hobbit först, och sedan bestämde han sig för att skriva Bilbo: En Hobbits Äventyr. Som universitetslektor var han i färd med att korrigera rapporter när han började anteckna på ett tomt papper och skrev "In a hole in the ground, the lived a Hobbit" och resten av historien sprang därifrån. Idén om ett litet hål som bostad introducerades till Tolkien genom en av hans elev i en berättels han skrivit.

Det framkom nyligen att ordet föregick i Tolkiens användning en tid innan, men då med en annan innebörd. Tolkiens begrepp av Hober verkar ha inspirerats av Edward Wyke Smiths barnbok från 1927, The Marvellous Land of Snergs, och Sinclair Lewis novel fron 1922, Babbit. Tolkien skrev till W.H. Auden att The Marvellous Land of Snergs "var nog en omedveten historibok för Hoberna" och han berättade i en intervju att ordet hobbit "kan ha samband med Sinclair Lewis Babbit" som åtnjuter bekvämligheter i hans hem.

Namnet hobbit hade tidigare förekommit i en obskyr "lista över andar" av Michael Denha. Det finns dock inga bevis på att Tolkien snodde namnet därifrån - då Tolkien spenderade flera år över att ta reda på om han verkligen kom på ordet först. Denhams "hobbit andar" (som inte förekommer någon annanstans förrutom i den långa listan) har inga likheter Tolkiens hober. Tolkiens hober är små människor, inte andar. Icke destor mindre har några få männsikor föreslagit att referensen i Denhams företeckning bör ogiltigförklara varumärket.

I populär anvädningEdit

"Hobbit" är ett varumärke som ägs av Tolkien-egendomen, som många andra namn, platser och artefakter. På grund av detta tenderar Dungeon and Dragons och andra fantasispel att referera Hober och andra Hob-liknande varelser för "Halvingar".

Homo floresiensis, en eventuell art i släktet Homo (och därmed i släkt till människan) som upptäcktes 2004, har börjat kallas "Hober" av sina upptäckare på grund av dess ringa storlek.

I senare versioner, så som Sagan om Ringen trilogion (film, hänvisas ofta Hoberna med förhållandevis stora fötter, men Tolkien nämnde aldrig något om deras storlek, med undantag att de är håriga och bär inte skor.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.